En uråldrig företeelse
Modeller av vekliga objekt har byggts av människan sedan urminnes tider. Syftet har varierat. Ibland har modellen varit en souvenir, ibland en dummy till en konstruktion. Inte sällan har modeller använts i krig för att planera anfall men vanligast är nog nedskalade modeller som leksak för barn. Om man som modell menar en nedskalad avbild av ett verkligt objekt, kan man nog räkna in de flesta leksaker - dockskåp, trampbilar, ishockeyspel, lego eller barbiedockor. Men här begränsar vi oss till modellbygge som hobby och specifikt modeller med plast som bas.
De första plastmodellerna dök upp på 30-talet och bestod av enkla flygplansmodeller i skala 1/72. Sedan dess har det byggts plastmodeller i de flesta pojkrum. Åtminstone fram till slutet av 80-talet då datorer och tv-spel började konkurrera om tid och plats på skrivborden. Exakt när plastmodellerna har sin storhetstid är svårt att avgöra, men under 60- och 70-talen är det många askar tillverkade av Airfix, Heller och Monogram som limmas ihop med tublim och målas med Humbrols enamel-färger. Vanligast är flygplan och bilar, men även fartyg och science-fictionmodeller finns på menyn.
Så småningom börjar det dyka upp modeller från japanska tillverkare som Tamiya och Hasegawa. De är noggrant tillverkade med god passform och fina detaljer. Nu börjar även figurer och pansar bli vanligt och dioramor som visar hela scenarier lockar många byggare. Färgsprutan börjar bli vanlig som målningsverktyg och byggteknikerna blir mer avancerade.